Jag trodde Elvis var min pappa.

När jag slog mej ner vid frukostbordet insåg jag hur äcklad jag var av allt. Min mors äckliga kaffemugg som indikerade att hon var "Världens Bästa Mamma", min brors randiga skjorta och hans lamt knutna slips.
Slipsen knyter mamma senare om samtidigt som pappa startar bilen. Hon lägger sedan händerna på min brors axlar och säger att hon är stolt över honom. Jag står vid sidan om och fantiserar om att sparka min kära mor i ansiktet sådär lagom hårt. Så hårt att näsbenet i hennes 12år sen-opererade näsa petar på hennes hjärna lite lätt.
Jag sätter mej i bilen med pappa, bror och mor.

Min pappa säger aldrig ett ord på mornarna. Han nynnar med till musiken som spelas på radion och nickar instämmande så att mamma ska tro att han lyssnar på henne yrandes om pelargonier och altanbäts.
En gång när jag var yngre, och världens var en vacker plats, åkte vi hela familjen i bilen. På radion berättades den storslagna nyheten att människor hade sett Elvis i livet, här i San Francisco, inte ens en kilometer från vårat kvarter.
Pappa tittade på mamma och mamma tittade tillbaks, seda brast de båda ut i varsitt rökhosteskratt. Pappa skrattade så hårt att han tappade kontrollen av bilen och körde av vägen. Vi voltade 8 gånger och min dåvarande lillasyster blev genomträngd av en stor gren som dödade henne på en gång.

Det var 1980, Elvis hade varit död i 3 år och min syster hade varit död i 3 timmar.
- Pappa, varför var Elvis-historien så rolig?
Han svarade inte och vi har nog inte pratat sen dess.

Kommentarer
Postat av: m

Så sjukt bra baby:>

2008-08-04 @ 23:37:02
URL: http://apjaevel.blogg.se/
Postat av: Hanna

allt jag kan göra är att plocka upp min haka från golvet

2008-08-05 @ 01:45:13
URL: http://terpsichore.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0