Fem över Fem
Jag blir alltid lika förvånad när min klockradio ringer.
Jag har inte behövt jobba på flera år och därav aldrig haft någon specifik tid att passa. Jag stänger av klockradion genom att krossa Sambuccaflaskan från igår/imorse över den.
Jag har fortfarande mina Loubotins på mig. Min klänning, designad av Chloë, och mina HM-underkläder ligger sönderrivna på govlet efter diverse bizarra sexlekar med... ja... whatsisname. Vem han än är så ligger han ledlös på mitt golv med handklovarna så tajt åtsatta att hans händer fått en distinkt lila färg. Död, levande vad vet jag? Allt jag vet är att jag, för första gången på veckor, faktiskt är hungrig.
Jag låter John Doe ligga kvar medan jag vinglar in till köket.
2 cigarettlimpor, ett svart och ett rött nagellack och batterier. Mitt kylskåp är ett porträtt av en otroligt ensam kvinnas liv. Hungern gör att jag tillåter mig själv att gråta. Naken, ensam och hungrig i ett liv fyllt av främlingar och tomma kylskåp.
Om jag orkar ta mig till hissen, trycka på E, åka ner 11 våningar, gå 3 kvarter så kanske, kanske Denny's har öppet. På Denny's kan du köpa gigantiska hamburgare med chili-cheese fries för 4 dollar.
Jag springer, jag har aldrig sprungit som nu, klackarna går nästan itu.
Det är inte en jävel inne på Denny's, bara en gammal kärring i kassan som har whiskey i morgonkaffet och saknas ett antal tänder. Dora ska hon visst heta om man ska tro hennes kladdiga namnskylt.
-Chili-cheese fries, Nu! är allt jag lyckas flåsa fram.
- Hur ska du betala har du tänkt?
Vafan, vad är hennes problem? Om hon inte vet vem jag är lär hon ha bott under en sten en längre period. Dora, din blinda gamla get.
-Jag har pengar, oroa dig inte över det.
- Men kära vän, var skulle du förvara dem? Du har ju inga kläder på dig.
Utanför Denny's sitter en man och spelar gitarr och munspel. Jag ställer mig framför honom med mitt nakna sköte i hans ansikte.
-Ska du med mig hem eller?
Han tittar endast på mina bröst. Blicken glider sedan upp mot mitt ansikte, mitt olyckliga ansikte.
-Gillar du Blues? rosslar han fram.
Kanske har jag träffat jackpoten idag. Antingen ger han mig HIV eller så knivmördar han mig. Bara jag slipper skiten.
Jag blir alltid lika förvånad när min klockradio ringer.
Jag har inte behövt jobba på flera år och därav aldrig haft någon specifik tid att passa. Jag stänger av klockradion genom att krossa Sambuccaflaskan från igår/imorse över den.
Jag har fortfarande mina Loubotins på mig. Min klänning, designad av Chloë, och mina HM-underkläder ligger sönderrivna på govlet efter diverse bizarra sexlekar med... ja... whatsisname. Vem han än är så ligger han ledlös på mitt golv med handklovarna så tajt åtsatta att hans händer fått en distinkt lila färg. Död, levande vad vet jag? Allt jag vet är att jag, för första gången på veckor, faktiskt är hungrig.
Jag låter John Doe ligga kvar medan jag vinglar in till köket.
2 cigarettlimpor, ett svart och ett rött nagellack och batterier. Mitt kylskåp är ett porträtt av en otroligt ensam kvinnas liv. Hungern gör att jag tillåter mig själv att gråta. Naken, ensam och hungrig i ett liv fyllt av främlingar och tomma kylskåp.
Om jag orkar ta mig till hissen, trycka på E, åka ner 11 våningar, gå 3 kvarter så kanske, kanske Denny's har öppet. På Denny's kan du köpa gigantiska hamburgare med chili-cheese fries för 4 dollar.
Jag springer, jag har aldrig sprungit som nu, klackarna går nästan itu.
Det är inte en jävel inne på Denny's, bara en gammal kärring i kassan som har whiskey i morgonkaffet och saknas ett antal tänder. Dora ska hon visst heta om man ska tro hennes kladdiga namnskylt.
-Chili-cheese fries, Nu! är allt jag lyckas flåsa fram.
- Hur ska du betala har du tänkt?
Vafan, vad är hennes problem? Om hon inte vet vem jag är lär hon ha bott under en sten en längre period. Dora, din blinda gamla get.
-Jag har pengar, oroa dig inte över det.
- Men kära vän, var skulle du förvara dem? Du har ju inga kläder på dig.
Utanför Denny's sitter en man och spelar gitarr och munspel. Jag ställer mig framför honom med mitt nakna sköte i hans ansikte.
-Ska du med mig hem eller?
Han tittar endast på mina bröst. Blicken glider sedan upp mot mitt ansikte, mitt olyckliga ansikte.
-Gillar du Blues? rosslar han fram.
Kanske har jag träffat jackpoten idag. Antingen ger han mig HIV eller så knivmördar han mig. Bara jag slipper skiten.
Jag blir alltid lika förvånad när min klockradio ringer.
Tanke Känsla Handling
Han andas inte... fan.. Han andas inte.
Gurkmeja... Gurkmeja var vårt safety word. Han sa det aldrig....
.....eller gjorde han?
Här sitter jag och röker ner mina lakan jag pungat ut 800 spänn för.
Vitt siden. Han insisterade på att det skulle vara vitt siden.
Pengar ner i sjön om du frågar mig.
Cigarett nummer 8
och jag inser att jag askat i sängen, på lakanet. Ett glödande hål
på något så vackert. Ett glödande hål i mina lungor.
Gurkmeja var det. Gurkmeja.
Jag hade aldrig mött någon som Jack.
Han var den ende som gjorde mina snuskiga tankar till verklighet.
Cigarett nummer 10
Jag var praktiskt taget oskuld innan jag mötte honom. Han hade nånting som fick mig
att göra vad som helst för honom, vad som helst mot honom. Vad som helst mot mig själv.
Tomt cigarett-etui
Varför andas du inte din jävel!?
Måste jag ha DITT liv på min samvete också?
Vi hade precis vårt livs bästa sex så slutar du andas bara sådär.
Tanken har varit att döda dig varje gång, så missar jag när jag väl gör det, Le grand Finale.
Gurkmeja, ska det vara så jävla svårt?
Gurkmeja... Gurkmeja var vårt safety word. Han sa det aldrig....
.....eller gjorde han?
Här sitter jag och röker ner mina lakan jag pungat ut 800 spänn för.
Vitt siden. Han insisterade på att det skulle vara vitt siden.
Pengar ner i sjön om du frågar mig.
Cigarett nummer 8
och jag inser att jag askat i sängen, på lakanet. Ett glödande hål
på något så vackert. Ett glödande hål i mina lungor.
Gurkmeja var det. Gurkmeja.
Jag hade aldrig mött någon som Jack.
Han var den ende som gjorde mina snuskiga tankar till verklighet.
Cigarett nummer 10
Jag var praktiskt taget oskuld innan jag mötte honom. Han hade nånting som fick mig
att göra vad som helst för honom, vad som helst mot honom. Vad som helst mot mig själv.
Tomt cigarett-etui
Varför andas du inte din jävel!?
Måste jag ha DITT liv på min samvete också?
Vi hade precis vårt livs bästa sex så slutar du andas bara sådär.
Tanken har varit att döda dig varje gång, så missar jag när jag väl gör det, Le grand Finale.
Gurkmeja, ska det vara så jävla svårt?
Jag trodde Elvis var min pappa.
När jag slog mej ner vid frukostbordet insåg jag hur äcklad jag var av allt. Min mors äckliga kaffemugg som indikerade att hon var "Världens Bästa Mamma", min brors randiga skjorta och hans lamt knutna slips.
Slipsen knyter mamma senare om samtidigt som pappa startar bilen. Hon lägger sedan händerna på min brors axlar och säger att hon är stolt över honom. Jag står vid sidan om och fantiserar om att sparka min kära mor i ansiktet sådär lagom hårt. Så hårt att näsbenet i hennes 12år sen-opererade näsa petar på hennes hjärna lite lätt.
Jag sätter mej i bilen med pappa, bror och mor.
Min pappa säger aldrig ett ord på mornarna. Han nynnar med till musiken som spelas på radion och nickar instämmande så att mamma ska tro att han lyssnar på henne yrandes om pelargonier och altanbäts.
En gång när jag var yngre, och världens var en vacker plats, åkte vi hela familjen i bilen. På radion berättades den storslagna nyheten att människor hade sett Elvis i livet, här i San Francisco, inte ens en kilometer från vårat kvarter.
Pappa tittade på mamma och mamma tittade tillbaks, seda brast de båda ut i varsitt rökhosteskratt. Pappa skrattade så hårt att han tappade kontrollen av bilen och körde av vägen. Vi voltade 8 gånger och min dåvarande lillasyster blev genomträngd av en stor gren som dödade henne på en gång.
Det var 1980, Elvis hade varit död i 3 år och min syster hade varit död i 3 timmar.
- Pappa, varför var Elvis-historien så rolig?
Han svarade inte och vi har nog inte pratat sen dess.
Slipsen knyter mamma senare om samtidigt som pappa startar bilen. Hon lägger sedan händerna på min brors axlar och säger att hon är stolt över honom. Jag står vid sidan om och fantiserar om att sparka min kära mor i ansiktet sådär lagom hårt. Så hårt att näsbenet i hennes 12år sen-opererade näsa petar på hennes hjärna lite lätt.
Jag sätter mej i bilen med pappa, bror och mor.
Min pappa säger aldrig ett ord på mornarna. Han nynnar med till musiken som spelas på radion och nickar instämmande så att mamma ska tro att han lyssnar på henne yrandes om pelargonier och altanbäts.
En gång när jag var yngre, och världens var en vacker plats, åkte vi hela familjen i bilen. På radion berättades den storslagna nyheten att människor hade sett Elvis i livet, här i San Francisco, inte ens en kilometer från vårat kvarter.
Pappa tittade på mamma och mamma tittade tillbaks, seda brast de båda ut i varsitt rökhosteskratt. Pappa skrattade så hårt att han tappade kontrollen av bilen och körde av vägen. Vi voltade 8 gånger och min dåvarande lillasyster blev genomträngd av en stor gren som dödade henne på en gång.
Det var 1980, Elvis hade varit död i 3 år och min syster hade varit död i 3 timmar.
- Pappa, varför var Elvis-historien så rolig?
Han svarade inte och vi har nog inte pratat sen dess.
